Det känns som att jag kommer att gå in i en bra period nu.
Jag känner mej glad och jätte ren! Har precis duschat och bäddat rent sängen.
Idag köpte jag en hundbur till Tamlin. Jag kommer att åka till Arken nån timma varje dag. Jag har en anledning till att gå upp på mornarna igen nu! Jag kan gå upp varje morgon och sminka mej =D
Jag kan se fram emot helgerna igen! Jag kan uppskatta dom lediga dagarna.
Igår tränade jag jätte mycket och idag har jag cyklat (till Arken) och gått en del.
Jag behöver få bli av med all min energi, annars läggs energin på att hålla igång alla snurrande tankar i mitt huve.
Och om en månad får jag pengar och kan betala tillbaka mina skulder! Slippa ha ångest och skuldkänslor för dom.
Jag vill typ mest gråta av lycka! Jag slipper kanske leva på alla andra snart.
Och om några månader när jag betalt tillbaka skulderna kan jag börja lägga pengar på hundkurser! =D
Och sen på mej själv! hihi

Det känns så bra att jag i allt mitt helvete med Tamlin har någon på min sida.
Som inte tror att han är helt screwed up!
För ibland känns det som det. Varje dåligt ord om Tamlin känns som ett slag i hjärtat.
Men jag förstår dom ju, han är jobbig. Och jag vet inte hur jag ska få alla andra att se hur underbar han är egentligen när han bara visar sin dåliga sida. Tiden då jag haft Tamlin och tillbringat dagarna med honom ensam är dom bästa dagarna i mitt liv! Han är en liten jävel när andra är med. Men mot mej är han den mest älskvärda lilla varelsen jag har träffat på. Han är Tamlin i ett nötskal. Har aldrig träffat någon annan hund som varit så gosig och tålmodig emot mej som han är! han accepterar allt jag gör mot honom när det bara är han och jag. kanske är det så det ska vara?
Kanske ska det bara vara han och jag..
Idag var Matte hundvakt och det gick förvånadsvärt bra!

Vill bara säga att min kusin inte hade kunnat valt en bättre flickvän <3

Ska mitt liv alltid vara såhär? Antingen längst ner eller högst upp?
Hur länge får jag njuta den här gången?
Jag har 3 lägen som jag kommer på just nu.
Antingen är jag längst ner i avgrunden, som igår. Eller så är jag apatisk, eller så är jag högst upp som idag.
Finns det ingen stabilitet?