Jag kom precis in och har vita flingor i håret & en kopp te i handen. Inte så lätt att skriva med en hand men det funkar!
Jag blev jätte nöjd över min sminkning imorse. Jag var rosa ^-^
Sen gick jag ut i snöstormen och sekunden senare var sminket överallt förutom där det skulle vara.
Jag träffade Shoss och det blev en massa mat och röra på sej prat. Vi gick in på ICA och hon köpte massa sallad.
Det måste vara en gemensam gen vi 2 har, vi båda älskar sallad, medans andra skulle gå & dräggla vid typ godiset går vi och suktar efter Sellerin & majskolvarna. Dom senaste månaderna har jag varit jätte sugen på allting som min kropp behöver. Även sånt som den inte behöver som tex pepparkaksdeg, fast inte lika mycke som allt nyttigt jag velat äta. Typ som att min kropp försöker säga åt mej att "nu får det fan vara nog. Du slutar mata mej med för-tidig-död-mat och du börjar röra på mej annars ger jag dej finnar & torra händer!"
För rör jag inte på mej en dag blir jag jätte rastlös och mår dåligt. Äter jag för mycket så får jag jätte ont i magen.
Äter jag onyttigt får jag också ont i magen och går runt & rapar.
Dom senaste dagarna har jag bara velat ha ett liv. Jag ska inte vara en person som går hemma och dör av uttråkning. Jag brinner ju inom mej hela tiden! Jag måste få komma ut och göra allt jag vill!
Det är som att jag är 2 personer. Den ena, Jag, har en massa saker jag vill åstakomma. Jag vill leva varje sekund av mitt liv, jag är stark och ingen kan trycka ner mej. Den andra, som våldtar mitt egentligen fria, hysteriska, glada & ivriga jag är deprimerad, svag, skör, trasig, borttappad, hatisk, hatad, ledsen, olycklig, död, osynlig, agressiv och destruktiv.
Att jag är impulsiv kommer jag inte ifrån oavsätt vem det än är som tar plats i mej.
Jag menar inte att jag är 2 personer, utan att har kanske typ 2 temperament i mej som är så olika varandra att jag inte står ut. För även om jag är den första jag så blir jag ändå nertryckt av mitt andra jag.
Så mitt första jag är hämmad av mitt andra jag. Och det är jobbigt för även om jag kommer halvvägs dit jag vill så blir jag alltid tillbakadragen. Och på så sätt kommer jag inte att kunna göra sånt jag vill göra.