Jag kanske inte har pengar, men jag är allvarligt bortskämd när det gäller kärlek.
Det är nog något jag kan vänja mej vid. <(^-^)>
Liksom, när jag minst anar det och mest behöver det så får ja världens sötaste sms, eller kanske ett samtal, eller kanske en handling som får mej att se rosa igen. Hur har jag kunnat leva utan det här? <3


If You leave my life I'm better off dead.

Lite Update på förra blogginlägget:
Jag ringde aldrig till Socialen. Eller jo det gjorde jag, men dom hade lunchuppehåll så jag skulle ringa tillbaka efter 1. Men det gjorde jag inte för jag somnade och vaknade inte förrän sent.
Jag är inte sur på S längre heller. För skulle jag haft *** och *** i mitt liv hade jag också blivit som han är.
Jag tycker mest synd om honom.. =( VIll mest liksom.. Jag vet inte. Rädda honom?
Nej, det vill jag inte. Eller jo, men jag borde inte vilja. För jag har mitt liv och mitt liv är inte hans liv längre.
Eller vadå. Jag får fortfarande bry mej, jag får fortfarande känna saker. Jag får vilja ha honom i mitt liv. Dock får det inte bli vi 2 igen och det vill jag inte heller. Jag vill ha honom som en vän. Det känns bra! Vill jag?