Det känns som att jag har förlorat flera nära vänner den senaste tiden.
Antingen har jag dragit mig undan eller så har dom dragit sig undan.
Jag blir likgiltig och försöker intala mig själv att allt blir bättre utan.
Ibland blir det bättre, ibland inte.
Just nu känner jag mej bara så ensam. Jag har ju vänner men det känns inte som att jag står någon särsilt nära.
Många ytliga. Och det är inte så konstigt. Nära vänner sårar. Det blir alltid så. Varenda gång.
Känns som att jag har så mycket att säga till nästan varenda en av dom.
Jag vill knuffa bort och förklara varför. Samtidigt som jag ibland får känslan av att om jag bara hugger huvudet av dom så skulle det vara lättare att umgås med dom.
För jag förstår inte hur vissa tänker. Säger en sak och gör en helt annan.
Eller försvinner för att sen helt plötsligt en random dag försöka få en att tro att dom faktist i grunden bryr sej.
Sen bli förvånade när man faktist inte litar på dom längre.
Jag blir så besviken för jag tänker på alla ord som sagt och skrivits. Hur kunde jag vara så korkad att jag ens för en sekund trodde på allting? Vänskap kan inte försvinna på en timma om det någonsin varit vänskap värd att uppleva.

Negativ kväll..
Borde sova eller få bort tankarna på något sätt.