Att springa ensam är det bästa tycker jag.
Ingen press, man slappnar av, man orkar mer, resultatet blir bättre.
Jag sprang med Jossen 2 gr efter att jag hade varit sjuk i nån vecka & ont i ryggen i några veckor.
Det var alltså ett långt uppehåll. Och jag kände sån press på att kunna springa länge eftersom att jag sprungit långt innan.
Så allt blev bara ett enda stort misslyckande. Mitt självförtroende vad gäller springningen sjönk & jag kände mig värdelös.
Jag förstår ju ändå att man inte har samma kondis som innan när man inte sprungit på 5 veckor.
Men efter dom 2 gr jag sprang med Jossen så orkade jag inte ta mig ut igen för minnet av dom gr var att det är jobbigt & obekvämt att springa.
Men nu, 1-2 månader senare så vaknade jag & tog min stora vovve & vi pallrade oss ut i skogen & sprang.
Och det var så jävla kul! Det är bara att börja om från början. Och kondisen kommer ju tillbaka rätt fort när man väl satt igång :)

Igår drog vi ut några st på krogen. Vissa blev sena & sen hittade vi inte till den krogen vi skulle.
Det blev lite krångligt. Vi gick vidare till nästa krog och där hade vi as kul tills dom stängde kl 1.
Då drog vi vidare. Dock blev det krångel då med. Vilka som skulle åka hem & inte.
Vi drog vidare till ett biljard ställe, grabbarna drack öl & rökte & alla snackade.
Jag kom hem kvart över 6 imorse. Då var det bara att ta Tamlin på en pink & sen stupa i säng.

Pysslade med kaninerna idag. Jag älskar verkligen Bazzo, jag vill fan aldrig att han ska dö.
Och Cookie Dough börjar också få en speciell plats i mitt hjärta. >,<
Tänk när ägaren ringer & vill ha tillbaka henne. Fyfan för den dagen börjar jag känna nu.
Innan ville jag att ägarna skulle ringa.
Men borde dom inte ha gjort det nu isånnafall? Jag har haft henne i över en månad.
Och Bazzo mår så jävla mycket bättre med sällskap.
Han har blivit sådär vinterfin igen. Helt klarblå.
Städade akvariet idag också.

Nu ska jag tvätta & städa mitt rum.