Det känns som att jag äntligen börjar få fart på mitt liv. Nu fokuserar jag helt på mitt jobb, min hund & mitt körkort. Pojkvännen fokuseras självklart också på men när man är 20 år kanske man inte riktigt prioriterar familjelivet än. Han har också många bollar i luften så det är ju perfekt. Till hösten blir det förhoppningsvis plugga som gäller. Jag har ju ett suddigt mål om vart jag vill komma, men jag har en ganska klar väg över hur jag ska ta mig dit. Låter det luddigt? Det är tur att jag vet vad jag håller på med iallafall. Så till hösten blir det jobbet och pluggandet som jag lägger fokus på. Lägenhet är på g det med, fast jag vill egentligen inte flytta förrän jag har körkort. Jag är så jäkla motiverad just nu. Jag har länge känt att jag har någonting i mig, en stark känsla/energi som jag inte får utlopp för. Som att jag är menad att göra någonting men att jag varit helt påväg åt fel håll. Ganska frustrerande. Jag vet ju vad jag vill, vad jag alltid har velat. Så nu när jag har fått grepp över mitt mål igen så är det bara att se till att jag tar mig dit, för dit ska jag! 

Vi får se, just nu är det ganska spännande iallafall :) Får se hur många motgångar jag möter på. Det är jobbigt när man glider ifrån sina drömmar & mål. Men nu när jag kommit in på rätt tankebana igen känns allt så fruktansvärt bra.

Och att ha något man brinner för till jobb samtidigt som man pluggar för att kunna syssla med sin största passion, vid 20 års ålder. Det är fan inte så jäkla illa.

Nu blir det 60 minuters powerwalk med vovven!