Samtidigt som jag bara vill gräva ner mig och aldrig någonsin öppna mina ögon igen så kunde det här inte komma mer lägligt:

Jag ska få ta hand om en kompis 2 hästar i en hel vecka medans hon och hennes familj åker till Öland. Det betyder att jag MÅSTE stiga upp på mornarna även dom 5 dagar av den veckan som jag inte jobbar. Finns det bättre terapi för själen än djur? Jag ska även få ta hand om hennes höns och katter. En hästsommar <3

 

Du har inte ens varit borta i en vecka och redan har jag miljoner saker som jag bara måste och behöver berätta för dig. Jag spelar upp gång på gång i mina tankar vad du skulle ha sagt till mig. Jag kan inte acceptera att jag aldrig någonsin mer kommer att kunna prata med dig, krama dig och få vara i närheten av dig. Det får bara inte vara så. Jag är trasig utan dig. Men du ÄR inte borta. Du är föralltid hos mig, i mina tankar, i mina känslor. Jag kommer aldrig att glömma och minnet kommer aldrig att blekna. Du är en del av mig så som jag var en del av dig. Jag får glädjas åt att du visste att jag älskade dig. Du visste hur mycket du alltid har betytt för mig. Det är någonting jag aldrig behöver ha ångest över. För jag vet att jag talade om det för dig ofta, hur viktig du alltid varit för mig, ÄR för mig. Alltid. 

 

Grattis på födelsedagen Annika <3