Doubt
I am beginning to doubt me
If what I feel and see is real
It seems as if I exist in different worlds
There is one in darkness
One is loss of time
One of self-doubt and one of hurt
All my pride has left me
My value as a human has been extinguished
My close ones' those who love
Disbelieve me won't believe me
So I got no-one to confide in
And what worse is
I'm beginning to accept this
My body's become my prison
My keepers are what you would call...
Fiction
The will I had ain't strong enough
The strength I seek ain't there
And my world is dead
My future's broken
Cause it all stays the same
[ ...... :'( ]
What?
Hur kan man behöva stanna på sjukhus i 3 veckor om man opererat bort 2 tår men bara i några dagar om man opererar bort ett helt ben?!
Är det bara jag som inte ser något logiskt i det?
Vill dom bara bli av med folk fortare? Alltså jag lovar att om hon får en infektion elller om någonting försämras pga att hon skickades hem tidigare än vad som behövdes så kommer jag att ägna stor del av min tid till att göra någonting åt vården. Jag vet att fler behöver plats och att det kanske brister i sjukhusets resurser någonstanns.
Men jag tycker fortfarande att det är helt fucked up att hon får åka hem såhär tätt inpå operationen.
Missförstå mej inte, jag vill att hon ska komma hem! Hon har det ju mycket bättre hemma. Men jag vill inte att någonting ska gå snett.
Kanske litar jag inte på vården så mycket som jag skulle vilja..
Jag hoppas att det bara är jag som är överdrivet misstänksam och att det inte ligger någonting i min magkänsla..
Jag litar inte på sjukhus.
breathe in, breathe out.
Idag har det känts som att någonting tungt har legat på min bröstkorg.
När jag andas går det väldigt trögt.
Jag vill bara skrika "släpp mej för i helvete!" till ångesten.
Varför ska det vara så jävla svårt för?! Vad fan är felet?!
Fredag
Hell no att jag någonsin äter någonting onyttigt igen efter den här rundan!
Vore ju totalt waste of time att slita arslet av sig om jag ändå ska feta upp mej sen igen.
Inatt drömde jag att min mage var så stor att den hängde ner över byxorna som en jävla påse.
Och mina tankar i drömmen va: "Hur fan kunde det bli såhär? När blev det såhär? Jag måste ha inbillat mej hur jag ser ut jävligt länge. Det här är inte min mage!" (Och på tal om sånt, kroppen kan stöta ifrån sej piercing smycken & livsnödvändiga organ pga att den inte känner att det hör hemma där. Vafan, jag känner att mina extrakilon inte hör hemma på min kropp men min kropp håller uppenbarligen inte med).
Drömde även att jag var med en vän och helt plötsligt utbrast vännen "vad fan har du gjort på benet?!"
Jag svarade att jag bara hade kliat sönder mej efter ett fästing bett jag fått för några veckor sen.
Och vännen sa något i stil med: "Men vafan kolla! Du måste ju kolla upp det där hos en läkare!!"
Jag såg ner på mitt vänstra ben och det var rännor efter blod längs benet och fula runda utslag.
Jag har konstaterat för länge sen att man kan känna panik & ångest när man sover, och det sitter ofta kvar ganska länge när man har vaknat.
Jag drömde också att Evergrey skulle sluta ta in den där vackra kvinnan, sångarens flickvän (?)
och ta in Kittie sångaren istället.
Varför drömde jag det?!
Det värsta med allt var att jag i drömmen tyckte att det var det bästa beslut bandet någonsin har gjort. Känslan satt kvar länge när jag vaknade.
typ "Yes, det blir ju as bra det här".
Nej, det skulle inte alls vara bra.
man drömmer om känns väldigt mycket.
Allt är så mycket mera känslosamt i drömmarna än
vad det är i verkliga livet tycker jag.
Fast ändå skönt att för en gångs skull drömma om
någonting som gör att man faktist kan somna om igen =)
Livet
Jag börjar få solsting. Jag ligger i gräset högt ovanför vattnet och känner hjärtat dunka. Dunk, dunk, dunk. Det är mitt liv som känns. Jag gillar att springa tills kroppen pulserar och sen lägga mej ner och nästan lyftas av dom ansträngda hjärtslagen.
Jag läser mycket böcker. Jag är inne i en stor läs period nu. Jag vill läsa nya, läsa om, läsa fortare. Jag vill hinna läsa hur många böcker som helst, men livet är kort, väldigt kort.
Det är konstigt, trots att jag läser väldigt mycket just nu och dras in i andras liv och andras världar så känner jag mej mer levande än på länge. Jag är mer närvarande. Jag lever inte bara mitt liv utan jag upplever det också.
Uppskattar dom små sakerna, som min kropp (okej, en stor sak), vinden som blåser och luktar vatten vid Bazzos bur. Tamlin när han är nyvaken, regnet mot huden, min vita t shirt med katt på som gör att det ser ut som att jag har mer färg på kroppen än vad jag egentligen har, min mjuka säng på kvällarna.
Att få röra sej! Jag är så glad att jag kan cykla, springa, hoppa, klättra.
Kusinerna som maniskt äter morötter för att få en mer orangenyans i hyn, jag som tänker att jag hellre är vit än orange.
Det jag uppskattar, det andra uppskattar. Jag är frisk.
Jag har tusen många år till att leva! Jag har min evighet framför mej! Min tid är begränsad men inte farligt begränsad!
Jag gillar att vara känslig, då känner jag iallafall. Hellre ledsen än ingenting alls.
Och så har jag läst den här boken: 
Den var bra. Den får mej att uppskatta det som man oftast inte tänker på. Att man är frisk, att man lever och kommer att fortsätta leva.
Nämen nu ska jag sluta vara så djup. Jag har varit djup i massor av dagar.
Jag satt uppe halva natten inatt och pratade om djupa saker.
Ytliga saker: Ge Tamlin mat och gå ut med honom.
Måsten
Idag har jag massor att göra. Jag har knappt varit ledig och det har resulterat i att jag inte har några rena kläder, stökigt rum, huset är inte dammsuget, akvariet inte städat, Bazzos lilla våning inte städad, Tamlin understimulerad, jag trött & ovårdad osv osv osv...
Jag har hunnit städa akvariet. Jag ska tvätta & dammsuga snart.
Sen ska jag ta en långpromenad med Tamlin.
Varför jag sitter här nu vet jag inte. Jag drar ju bara ut på allting.
Jag har världens mensverk.. Eller okej, jag ska inte klaga, jag har bara lite ont i magen & höfterna.
Men det är världens mensverk om jag jämnför med vad jag brukar ha! *tycka synd om*
Igår var jag hos Cissi & fick en stund av kärlek med dom bästa <3
Penny har tatuerat sej, så det var kul att se den. Becca hade Nima med sej & jag fick träffa Cissis bebisar!
Som sket & pissade på mej fler gr än vad jag kan räkna på min ena hand... Kärlek vid första intrycket dära ;o)
Vi såg Den andra systern Boleyn & drack te. Myyys.
När jag kom hem gjorde jag i ordning en kopp te & satte igång "The virgin suicides".
Den var ungefär som jag mindes den. Vacker & skrämmande berättelse. Uha, tänk att vara så isolerad =(
Jag tänkte ta en dag & läsa massor också. Jag har en hel del böcker jag behöver läsa.
Och jag har fått tillbaka min läslust ^-^
Skrivlusten är dock fortfarande spårlöst borta.
Jag har blivit helt filmgalen!!!
Jag bara måste köpa "en vampyrs bekännelse". Jag såg den senast för en vecka sen. Somnade dock, var så trött.
Har sett den flera gånger när jag var mindre. Jag bara MÅSTE ha den.
Jag tror att det är den rollen som Kirsten Dunst varit bäst i. Så söt, så vacker, så oskyldigt skyldig hela tiden!
Måste, måste, måste, måste ha den! Det är ett måste! Must have! A big must have..
Sen måste jag ha Ghost whisperer, båda säsongerna! Jag har bara hittat dom på ett enda ställe.. I never tell..
Jag vet inte riktigt vart jag står i den här pengafrågan. Ena sidan av mej anser att det är bra att lägga undan 1000 kr/ månaden till framtiden. Medans andra sidan av mej vill leva nu! Vill jag har något så köper jag det.
Det är bra att spara, men vad är det jag ska köpa sen som är viktigare än det jag köper just nu för det liv jag lever nu?
En bil är kanske viktig sen, någon möbel och så. Men det är viktigt nu att jag på den lilla fritid jag har gör sånt jag tycker om att göra.
Its sad, so sad.
Igår dog en av världens fetaste män. Han vägde ett halvt ton.
Det stod i tidningen att han varit sängliggandes dom sista månaderna av sitt liv.
Det fick mej att tänka, och undra vad det är som får människor att tycka att maten är värd det.
Att det är värt att ligga där bara för att få äta. Äta sej så fet att man inte kan röra sej. Leva sitt liv i sängen!
Men jag då, är inte jag också lite så? Ibland äter jag så mycket att jag måste knäppa upp byxorna och lägga mej i soffan.
Jag klagar och gnäller över att jag har så ont i magen. Jag har så ont i magen ibland efter att jag ätit så att jag inte kan göra annat än ligga i soffan pga att jag har så ont. Det får mej att känna mej tjock & ful. Vissa dagar kliver jag inte upp ur sängen förrän sent bara för att jag inte vill möta världen som tjock. För jag, min själ, min person är inte tjock. Det är min kropp som är det. Så det känns så konstigt för mej att gå runt och se ut såhär. Ja, det är konstigt men det är så jag känner. Så kanske förstår jag trots allt folk som säger att dom är födda med fel kön? Eller dom som vill operera bort sin arm pga att dom känner att det egentligen inte är deras egen.. Eller så förstår jag inte alls det. Men jag kan iallafall dra vissa liknande paraleller emellan.
Dom fick slå sönder väggen för att få ut mannen ur sitt hus.. Då levde han fortfarande. Hade dom inte behövt slå sönder väggen skulle han fortfarande ha levt nu. 
VS
Varför har jag alltid känt det som en självklarhet att jag ska vara tillsammans med en kille?
Varför har jag varit så instängd, begränsad? Jag tror nog att jag alltid i slutändan kommer att vara tillsammans med en kille. Men tills dess finns det ju ingenting som säger att jag måste det. Jag är ung. Jag kan bli kär i vem jag vill. Eller rättaresagt i vem som jag än får känslor för. Kärlek kan vara något så mycket större.
I mina drömmar om framtiden kommer jag nog alltid att tänka på killar. Jag är nog en sån som vill leva med en kille.
Ha familj osv. Men just nu tycker jag att det känns så tråkigt. Mitt liv är inte förutbestämt. Vad som helst kan hända.
Jag behöver inte ha allt det där, eller något av det förrän om massor av år. Och tills dess kan jag fylla mitt liv med vad som helst.
Jag vet inte riktigt vad jag är inne på. Jag är nog inte annat än straight. Jag vill inte vara någonting. Jag vill vara fri. Känna vad jag känner & ha dom tankar jag har. Vem har bestämt alla facken som finns när det gäller allt? Musik, läggning, mat, kläder.
Jag är nog bara så uttråkad på mitt liv. Jag är nog för trött.
Jag granskar nog mina känslor & tankar för mycket, mer än vad som är sunt.
Men jag skäms inte. För jag är nog så pass säker i min osäkerhet trots allt.
Jag kan sluta upp hur som helst, men oavsätt vart eller hur så kommer jag alltid känna vad jag känner för tillfället.
Och det är äkta
Utseende
När jag stod framför spegeln i linne och nyss hade tvättat bort mitt smink, släppte jag ut mitt vågiga hår. Just i det ögonblicket kände jag mej söt. Jag tyckte jag var fin. Liksom, mina ögon stirrade tillbaka på mej i spegeln, jag såg så oskyldig ut. Men samma sekund som jag tänkte det så började jag tänka "Varför ska man vara söt. Vad finns det för mening i det? Man kommer ju ändå dö tillslut, man blir ju ändå gammal".
Sen fick jag skuldkänslor för att jag tyckte att jag var fin. Jag vet inte varför. Det är ju en bra sak att tycka att man själv är fin. Sen börjar jag undra varför jag tänkte som jag gjorde. Det där med att det är onödigt att se bra ut. Det är väl en stor fördel om man ser bra ut.
Jag är väl bara trött. På nätterna föds massa knäppa tankar i mitt huvud. Idag kände jag för att skriva ner dom.
Jag ser inte alltid bra ut. Okej, jag ser sällan bra ut och nästan alltid dålig ut. Men jag har mina fördelar jag med.
Vissa dagar ser jag mitt hår som bara en stor trasslig, sliten massa. Ansiktet fullt med blämmor, dubbelhaka, ingenting är propitioneligt osv.
Men vissa dagar älskar jag mitt tjocka hår, trots att det skulle behöva ha samma färg överallt och inte så urtvättat. Jag älskar att jag har ett blått och ett grönt öga. Jag tycker om dom dagar då mina skrattgropar syns, och när jag har en fin hy med röda kinder. (Ofta är jag antingen kritvit eller tomatröd).
Och när jag gled med händerna längs min kropp imorse så var jag rätt nöjd då med. Jag är bred, det går inte att komma ifrån. Min genetiska stora benstomme kommer jag alltid att dras med. Men det är såhär jag ser ut. Utan kläder så ser jag inte tjock ut. Och det gör mej glad. Det finns en del som jag skulle vilja ändra, men jag försöker ändå glädjas över vad jag har.
Idag är jag glad. Idag är jag nöjd.
Chokladtårta VS Mineralvatten
Ja, det hade det faktist kunnat vara. Jag hade kunnat sitta här med en sallad och ett glas mineralvatten istället.
Eller ännu bättre, ett glas vatten efter en långpromenad med Tamlin och ingenting mer. Det hade varit perfekt!
Visst har jag gått den där promenaden, men jag sitter fortfarande här med chokladtårta och det är defenitivt inte bra!
En bra sak är ju att jag iallafall inte äter tårtbotten. Det blir ju hela tårtans kalorier MINUS tårtbottnen, där tjänade jag in lite.. ;) (Om man nu kan tänka så?) Med mitt tankesätt lär jag ju inte komma någonstanns...
Jag hämtade iallafall ett glas mineralvatten nu.
Humaniskt.
Egentligen skulle jag träffa Elli idag, men hon har inte ringt och jag blev sjuk ..
Sen skulle jag träffa Cissi men Bålsta är värsta sommarstället så bussarna går typ 1 gång om dagen, och pendlarna går typ 2 gånger om dagen och bussen går på morgonen och pendeln på kvällen.. Eller för att göra en bättre jämnförelse: Pendeln går på morgonen och bussen på kvällen ^^ Det passar inte alls.. (Min ungefärliga förklaring till hur kollektiv trafiken ser ut i Bålsta, observera att tiderna kanske inte är exakta ;o)
Igår var Jennu, Penny & Bexuslusen på nån gård och slaktade nåt oskyldigt stackars djur . . .
Visst, kanske är vettigt att kunna på ett rätt sätt, men ändå sorgligt. Tänk hur många djur det går åt för varje klass som ska lära sej att slakta. Tur att jag bara har Viltvård, och inte Jakt & Viltvård som J,J&B..
Sen tycker inte jag om hur typ djur industrier (Kan man säga så?) försöker förklara såhär: Ja, vi försöker då att slakta dessa djur på ett så humaniskt sätt som möjligt.
Jamen?! Ska det låta som något bra? Ett humaniskt sätt? Vad är det? för mej är det typ; först plågar man djuret så mycket man bara kan, sen väntar man tills det självdör av alla plågor, och sen plågar man det lite till.. Sen typ gör man allt för att djuret inte ska få en fin begravning, sen tar vi bara vara på en sak och inget annat.
Humaniskt? Dom borde säga: på ett rättvist och empatiskt sätt.. Inte humaniskt... För humani, står inte det för typ mänskligheten? Och jag har lärt mej i skolan att människor inte är så snälla mot djur..
Så snälla, använd inte ordet humaniskt när ni vill få det att låta som att ni försöker ge djuren en bra sista tid..
Det är så jag uppfattar det.. Jag antar att ordet humani/humaniskt ger folk olika uppfattningar. För dom flesta kanske humani är ett bra ord? Jag kanske har noll koll, men det här är mina tankar. Sen får ni ju argumentera emot mej eller gärna få mej att tänka annorlunda, och bättre .
Kanske har jag inte ens riktigt förstått vad humani eller humaniskt innebär/betyder. Någon som vet mer får gärna förklara för mej då.
Nagellack
Mitt nagellack är fint! Men det tog slut idag =´( Det var typ vit-chimrigt! (stavning? ;)
Men som tur är har jag mitt knallröda! Och det är nästan fullt! Köpt i somras för typ 20 kr.. Asbra! Jag fyndar typ alltid, så fort jag köper nåt =P Blir så när man är fattig..
Jag äääääälskar det! Vet inte vart det är bara.. Försvann i flytten =S Men jag hittar det nog lagom till att mina naglar växer ut.. Dom gick nämligen av 1oo gånger under min praktik på hundstallet.
Morgon Blogg
Jag är lite (läs mycket) för tidig till skolan, så jag tänkte blogga lite om vad jag tänkte påvägen hit.
Måste inleda med att jag inte är någon rasist eller folkslags-hatare.
Men att mina tankar ibland styrs till att tänka på ett visst överlevnads sätt!
Jag satt på pendeln, mer än hälften av dom som satt där var invandrare.
Jag har alltså kommit fram till det här:
Det kommer in, låt oss säga, flera 1oo (jag vet ju inte sifffran helt, mer eller mindre) invandrare till Sverige varje dag.
Svenskar får vanligtvis 1-3 barn. Utlänningar får mellan 4-8 barn (om inte mer).
Alltså, dom 100 invandrare som kommer in idag blir alltså till 400-800 fler om några år!
Och sen får deras ungar fler ungar, och kusinerna får ungar, och vi Svenskar fortsätter få våra 1-3 barn.
Det kommer in flera invandrare till sverige än vad det föds Svenskar. Samt att dom ynglar av sej mer än oss..
Vi, tex jag, har svårt för att få tag på lägenhet. Medans invandrare har RÄTT till ett boende med bidrag & massa shit.
Alltså 100 invandrare / dag, det blir 100 lägenheter till dom. Och 100 lägenheter mindre till oss..
Vi kan ju inte skaffa barn förrän vi flyttat hemifrån och har bra ekonomi.
Alltså blir vi äldre innan vi skaffar barn, och hinner inte skaffa så många barn.
Kommer vi Svenskar att dö ut? Jag är seriöst orolig.
Jag älskar Sverige, som är uppbyggt av oss Svenskar.
Invandrare kommer hit av en orsak, oftast för att dom rymmer ifrån sitt eget land.
Alltså, deras åsikter & fördomar kommer hit. VISST kan det göra Sverige bättre på ett sätt, och det har det blivit.
Men tror ni inte att om populationen av folket i Sverige är invandrare, att också det är deras seder & åsikter som kommer ta överhand?
Det är ju fler invandrare som tex röstar på val i partierna (inte så inne i det där) om dom blir fler än svenskarna.
Då går vi i deras riktning..
Kommer allt hemskt som händer i andra länder börja pågå här i Sverige också??
Min bästa vän när jag var liten kom ifrån Indien, påstå inte att jag är rasist, för det är jag inte.
Jag tänker mycket..
Healing
Jag har blivit jätte intresserad av Healing!
Visste ni att alla människor kan heala med bara sina händer ?
Har ni ont någonstanns så lägg handen över och det gör mindre ont!
Nu tycker ni säker att jag är en knäppgök!.
Men tyck det då! Det är min blogg & det står om mina intressen så... Gilla läget!
Nu är det dags iallafall för mej att försöka kontrollera detta, och på det viset kanske kunna heala på ett mer effektivt sätt! Vi får väl se, kanske funkar det, kanske inte!
Skratta inte åt mej förrän efteråt! =P
En känslig healare kan faktist ta emot sinnesstämmningar (stavelse?)
Ifrån andra personer.
(Tacka Benedikte i Sagan om isfolket för mitt nyfunna intresse)
man behöver inte ta av sin egen energi, nu blev jag skeptisk!
Vems/vilken energi ska man ta av då, när man ger?
Lucifer
Långt ifrån . . . . .
Lucifer var en av guds änglar, han tjänade gud men stod högre upp en dom andra änglarna.
När Adam skapades ville gud att alla änglarna skulle beundra honom,
Lucifer som tyckte sej vara mera mäktig än Adam vägrade!
Adam var skapad av Stoft och Lucifer av eld.
Gud ville ju att alla skulle beundra allt han skapat, och eftersom att Lucifer inte såg något smickrande i denna Guds egoism så blev han straffad.
Gud dömde honom för hans högmod & olydnad och sen störtade Lucifer ner i avgrunden.
Lucifer blev snabbt den alla skyllde alla fel & brister på! Speciellt människorna ansåg Lucifer vara ond.
Lucifer blev till Satan och Gud blev ännu mer populär!
I själva verket så var han människans räddare.
Lucifer ville inte att Gud skulle hålla människorna fångade i Edens trädgård så han offrade sej själv!
Han blev återuppväckt tidigt efter sin död och fick som straff att tillbringa evigheten i den mörka avgrunden för att han räddade människan ur Guds grepp! Lucifer fick även vistas 1 dag var 1000 år på jorden (om jag inte minns fel)
Första gången blev han förälskad i en Kvinna. Hans straff blev mångdubbelt så smärtsamt då han nu också visste att han inte skulle få träffa sin livs största kärlek igen! När han fick återvända till Jorden skulle ju Kvinnan vara död för länge sen.
Alla Guds fördömda olyckslottade varelser plockade Lucifer upp och lät bo hos honom i avgrunden.
Avgrunden blev vackert, där hade han andra trotsande svartänglar, nattdemoner, stormdemoner, en del speciella människor som genom att få komma till Lucifer fick leva för evigt.
Alltså. Lucifer = Satan, Då är Satan = God..
När jag gick i 5:an läste jag Satans (eller Lucifers som jag föredrar att säga framför satan) dom där annat ord för Budord.
Guds 10 enligt mej är bara baserat på egoism ifrån Hans sida.
Medans Lucifers är genom goda! Han värnar om både djur & människor.
Jag vet inte om jag tror på någon Gud, men ska jag någonsin tjäna någon så blir det Lucifer!
Då slipper man vara en försluten träl. Och blir fri & älskad istället.
Men det här är ju bara vad jag tycker baserat på vad jag vet...
Ni kan ju tycka att Gud är bättre trots efter att ha läst den här undangömda sanningen!
Enligt alla så är Lucifer det vackraste som någon någonsin har sett.
Och hur kunde han inte vara det?
Han är ju en ängel!
Svartängel, med sorgens drag över sej pga sina straff.
Medans gud är en gammal vithårig Gubbe.
