Idag är första dagen på jag vet inte hur länge som jag drog upp persiennerna i mitt rum.
Och jag gjorde det pga att jag var tvungen. Lampan gick igen, som vanligt. Det är inte sällan den går!
Tamlin ligger vid mina fötter med 2 cm av tungan utanför läpparna & ser jätte söt ut. Valp <3
Jag hoppas verkligen att det går bra över julen. Han är så duktig nu! Han blir bättre & bättre för varje månad & jag vill verkligen inte ha ett bakslag med honom igen. Det är så perfekt nu!
Och så har jag blivit sådär ego igen vad gäller bilder. Jag har ju ända sen jag skaffade Tamlin fotat honom extremt mycke. Nu har jag övergått till att fota mej själv lite igen. Dels för att Tamlin inte växer sådär jätte fort längre så jag behöver inte dokumentera hans uppväxt och mycket pga att han inte tycker om att bli fotad längre. Så fort jag tar fram kameran vänder han på sina söta tassar och springer motsatt håll...
Förövrigt så stinker han.. Jag tänkte kolla om han tyckte om vitlök för jag har hört att man kan ha lite vitlök i hundens mat under fästingsäsongerna. Så han fick en vitlöks klyfta, tog den, spottade ut den, kollade på mej varav jag sa "ät den då!", sen tog han den igen och la sej på mattan & sög på den....
Om jag inte misstar mej så blir det Sushi ikväll! Jag tjatade lite på morsan imorse.

uuuh, trött. Jag har legat i sängen & lekt med kameran ett tag. Tamlin suckade utanför dörren för en stund sen och la sej ner med en hård duns och en djup suck precis utanför. Så gör han alltid när jag inte öppnar dörren för honom.
Förut hoppade han upp på dörren, det gör han aldrig längre! Duktiga lilla vovvsing.
Det är så skönt att han börjar bli bra. Jag minns hur jag kunde bryta ihop på dagarna och undra vad jag gjort för fel och hur jag skulle kunna göra det bättre.
Jag tycker ju inte om så mycket som finns på julbordet, så jag tror att jag tänker göra lite egen julmat!
Självklart till alla, inte bara till mej själv. Bl.a så hittade jag ett jätte bra recept på Rödlinsröra med valnötter på www.veganvrak.blogspot.com som verkar rätt lätt att göra (bra för mej som älskar linser). Man vill ju inte gärna stå & trängas med andra alltför länge i köket under julen.
Jag borde ha gått & lagt mej för länge sen. Jag är dock inte så duktig på att göra saker som jag borde..

Jag kom precis in och har vita flingor i håret & en kopp te i handen. Inte så lätt att skriva med en hand men det funkar!
Jag blev jätte nöjd över min sminkning imorse. Jag var rosa ^-^
Sen gick jag ut i snöstormen och sekunden senare var sminket överallt förutom där det skulle vara.
Jag träffade Shoss och det blev en massa mat och röra på sej prat. Vi gick in på ICA och hon köpte massa sallad.
Det måste vara en gemensam gen vi 2 har, vi båda älskar sallad, medans andra skulle gå & dräggla vid typ godiset går vi och suktar efter Sellerin & majskolvarna. Dom senaste månaderna har jag varit jätte sugen på allting som min kropp behöver. Även sånt som den inte behöver som tex pepparkaksdeg, fast inte lika mycke som allt nyttigt jag velat äta. Typ som att min kropp försöker säga åt mej att "nu får det fan vara nog. Du slutar mata mej med för-tidig-död-mat och du börjar röra på mej annars ger jag dej finnar & torra händer!"
För rör jag inte på mej en dag blir jag jätte rastlös och mår dåligt. Äter jag för mycket så får jag jätte ont i magen.
Äter jag onyttigt får jag också ont i magen och går runt & rapar.
Dom senaste dagarna har jag bara velat ha ett liv. Jag ska inte vara en person som går hemma och dör av uttråkning. Jag brinner ju inom mej hela tiden! Jag måste få komma ut och göra allt jag vill!
Det är som att jag är 2 personer. Den ena, Jag, har en massa saker jag vill åstakomma. Jag vill leva varje sekund av mitt liv, jag är stark och ingen kan trycka ner mej. Den andra, som våldtar mitt egentligen fria, hysteriska, glada & ivriga jag är deprimerad, svag, skör, trasig, borttappad, hatisk, hatad, ledsen, olycklig, död, osynlig, agressiv och destruktiv.
Att jag är impulsiv kommer jag inte ifrån oavsätt vem det än är som tar plats i mej.
Jag menar inte att jag är 2 personer, utan att har kanske typ 2 temperament i mej som är så olika varandra att jag inte står ut. För även om jag är den första jag så blir jag ändå nertryckt av mitt andra jag.
Så mitt första jag är hämmad av mitt andra jag. Och det är jobbigt för även om jag kommer halvvägs dit jag vill så blir jag alltid tillbakadragen. Och på så sätt kommer jag inte att kunna göra sånt jag vill göra.

Det känns som att jag kommer att gå in i en bra period nu.
Jag känner mej glad och jätte ren! Har precis duschat och bäddat rent sängen.
Idag köpte jag en hundbur till Tamlin. Jag kommer att åka till Arken nån timma varje dag. Jag har en anledning till att gå upp på mornarna igen nu! Jag kan gå upp varje morgon och sminka mej =D
Jag kan se fram emot helgerna igen! Jag kan uppskatta dom lediga dagarna.
Igår tränade jag jätte mycket och idag har jag cyklat (till Arken) och gått en del.
Jag behöver få bli av med all min energi, annars läggs energin på att hålla igång alla snurrande tankar i mitt huve.
Och om en månad får jag pengar och kan betala tillbaka mina skulder! Slippa ha ångest och skuldkänslor för dom.
Jag vill typ mest gråta av lycka! Jag slipper kanske leva på alla andra snart.
Och om några månader när jag betalt tillbaka skulderna kan jag börja lägga pengar på hundkurser! =D
Och sen på mej själv! hihi

Det känns så bra att jag i allt mitt helvete med Tamlin har någon på min sida.
Som inte tror att han är helt screwed up!
För ibland känns det som det. Varje dåligt ord om Tamlin känns som ett slag i hjärtat.
Men jag förstår dom ju, han är jobbig. Och jag vet inte hur jag ska få alla andra att se hur underbar han är egentligen när han bara visar sin dåliga sida. Tiden då jag haft Tamlin och tillbringat dagarna med honom ensam är dom bästa dagarna i mitt liv! Han är en liten jävel när andra är med. Men mot mej är han den mest älskvärda lilla varelsen jag har träffat på. Han är Tamlin i ett nötskal. Har aldrig träffat någon annan hund som varit så gosig och tålmodig emot mej som han är! han accepterar allt jag gör mot honom när det bara är han och jag. kanske är det så det ska vara?
Kanske ska det bara vara han och jag..
Idag var Matte hundvakt och det gick förvånadsvärt bra!

Vill bara säga att min kusin inte hade kunnat valt en bättre flickvän <3

Ska mitt liv alltid vara såhär? Antingen längst ner eller högst upp?
Hur länge får jag njuta den här gången?
Jag har 3 lägen som jag kommer på just nu.
Antingen är jag längst ner i avgrunden, som igår. Eller så är jag apatisk, eller så är jag högst upp som idag.
Finns det ingen stabilitet?