Mina råttor är hos någon jag aldrig varit hos förut. Jag har träffat henne i bara ca 40 minuter och ska på den tiden dömma om hon är att lita på. Och även om hon inte hade varit att lita på vad hade jag haft för val?
Allt känns så overkligt. Har jag några råttor? Har jag bara inbillat mej alltihop?
Det känns så tungt. Om det ska vara såhär så vill jag inte.
Jag vill inte ha djur! Det gör för ont. Det är för jobbigt.
Nu är det bara jag, Tamlin & Bazzo. En hund jag inte klarar av och en kanin jag inte kan tillbringa så mycket tid som jag vill med pga hunden jag inte klarar av.
Dom där 40 minutrarna låg råttorna i min tröja. Jag pussade & klappade på dom massor. Blink ploppade med ögonen och Bonzo blundade och mös in sej i tröjan. Det känns som att jag aldrig kommer att få se dom igen. Varför känner jag så?
Just nu känner jag för att falla tillbaka. För vad finns där att falla ifrån? Ingenting.
Det är jag ensam mot det som kretsar i min bubbla. Och så kommer det alltid att vara. Ingenting kan hålla mej i den här verkligheten. För den finns inte.

Igår träffade jag Cissi. Det var mys <3 Hela dagen var slapp men skön.
Var hur trött som helst så det passa mej perfekt.
Fick hem mina råttor också. Får ha dom hemma tills helgen. Har saknat dom jätte mycket.
Och jag hälsade på Cissis djur igår. Jag blir så glad när jag ser dom! Tvivlar på att tex Nalle blir glad av att se mej men det gör liksom inget =P Och dom flesta av råttorna kom faktist fram för att hälsa på mej igår! Annars brukar dom gömma sej i huset. Och Ink verkar inte vara alltför sur när jag tar upp honom nu. Inte dom andra heller. Kan ju bero på att dom är så gamla att dom inte orkar bry sej.. Eller så har dom börjat acceptera mej mer nu. Missy verkar inte ha något emot mej längre  =P Brightan däremot verkade inte så överförtjust.
Jag mådde rätt bra hela dagen igår ända tills vi släppte av Cissi och började åka därifrån.
Jag kände mej jätte otrygg. Jag vet inte varför. Kände hur paniken kom krypande mer & mer.
Jag mådde verkligen Inte bra. Kände att jag saknade Cissi skit mycket, redan. Och jag bara sökte desperat efter tillfällen att smsa Cissi eller S eller ringa Marcus eller C. Men jag gjorde inget av det. Väntade bara ut.
Jag ville bara ha någon sorts trygghet. Satt och tänkte tillbaka på situationer då jag känt mej trygg bara för att bli av med den här otrygghetskänslan.
När vi var ute med Tamlin på kvällen frågade M hur jag mådde och jag sa att jag inte visste.
Jag skakade och hade varit frånvarande enda sen vi åkte ifrån Cissi.
Vi satte oss på stranden och pratade en del. Då var klockan runt 11. Inte förrän då lättade det lite och jag kunde prata om hur jag kände. Inte för att det kom något vettigt ur mej, för jag vet ju inte vad det var som var fel som vanligt.
När vi kom hem satte vi oss & kollade på förhäxad! Vi såg ett avsnitt inatt och 2 avsnitt idag. Eller såg vi bara ett avsnitt idag? Jag minns inte. Innan jag gick & la mej igår ställde jag mej i duschen & duschade jätte varmt. Ville få bort min förvirring och den där "vet inte vart jag ska ta vägen"-känslan.
Råttorna höll mej vaken hela natten! Så tillslut tog jag mina hörlurar till iPoden & stoppade i öronen. Då kunde jag sova!

Jag fick den här, världens bästa film av M idag <3


Jag älskar den så jäkla mycke! Och nu är den min! Kan se den hur många gr jag vill, finns ingen begränsning!
Älska Tim Burton & Johnny Depp tillsammans <3 Älskar Winona Ryder i den här filmen också! Tack, tack, tack, tack!

M köpte 1408 också, bara för att vi bara måste se den!

Jag tror att jag börjar bli mer & mer mej själv igen =D
För jag börjar få samma smak som jag hade innan jag grävde ner mej, och samma crazy ideér!
Och jag spyr på mej själv nu. Hur kunde jag bli såhär trist & tråkig?!
Ge mej färg! Färga min vardag!

Sluta gnälla! Jag klagar bara hela tiden. Jag borde vara glad att den här ruttna fasen är över.
Och imorrn kommer Cissi maby! <33
Nu ska jag läsa samtal med gud! Yeeey

Och puss på M för att du väcker mej ifrån min årslånga sömn!

Verkligheten hinner ifatt mej.
Cocos teét smakar ingenting. Jag vill inte tappa smaken igen..
Jag försöker distrahera mej med massa annat.
Spelar gitarr, synth, ritar, sover, läser, ser på serier.
Jag fyller dagarna med små saker, men till vilken nytta?
Jag skuter ju bara upp allting!
Jag måste ju ta tag i det någon gång. Varför inte nu? Vad är jag rädd för?
Jag vill bara inte ha flera veckor som krashar in i mej på en gång.
Jag ville vara kvar i min drömvärld om att allt var bra !  Att jag kommit över allting i raketfart.
Fuck this!