Idag var första dagen på hundstallet! Jag fick lyxen att börja klockan 9... *woho*
Tjejen jag praktiserar mer verkar shysst & dom som jobbar där är också väldigt snälla & pratglada! Hundarna är super så jag trivs! Tyvärr kan jag inte berätta så mycke om allt som hände idag, inte vad som händer sen heller då allt som sägs & görs där ska stanna  innanför Hundstallets portar..

Dom senaste 3 veckorna har bara varit totalt depp för mej! Det enda jag tänker på dag & natt är Zeke. Nu har Stefan honom men trots det är jag ledsen hela dagarna. När jag träffade Zeke sista gången för den perioden jag hade honom i somras blev jag skit ledsen & deppad i flera dagar. Samma nu, jag fick fan bita mej i kinden hela hissresan ner & påväg till bilen. Jag vet ju aldrig när det är sista gången vi träffas.
Allt känns totalt förjävligt just nu och jag önskar fan att... Jag vet inte vad jag önskar. Önskar att det inte vore såhär iallafall. Pratade med en som jobbar på hundstallet om situationen, det kändes lite bättre.
Oavsätt om Zeke försvinner ur mitt liv tillslut så kommer jag alltid att minnas tiden vi haft tillsammans, och tillslut hoppas jag att jag ska kunna minnas med glädje & inte med en brinnande sorg som tar över allt mitt tänkande.