Igår stack S iväg med bilen (som inte har så bra bromsar). Jag blev rätt orolig för han kör som en galning när han mår bra, och när han inte mår bra kör han som en.... Ni förstår nog.
Jag gick runt och kände hur paniken växte. Men M ringde mej och efter det samtalet kunde jag iallafall kontrollera mej. (Vilken extrem lugnande effekt han har på mej föresten). Sen gick det kanske 40 min-en timma eller något sånt och jag hann panika upp mej igen. Satt på sängen och försökte lugna ner mej då M kommer. Och typ all panik rann av mej, jag visste ju inte att han skulle komma. Jag var fortfarande jävligt orolig. Min mage gör alltid volter när jag blir orolig. Vi pratade & pratade & pratade. och jag kände typ hela tiden att jag verkligen inte ville att han skulle gå. Men efter en halvtimme tog han av sej jackan och det var ett rätt stort tecken på att han inte planerade att gå.
Vi hann se miljarder serier igår som körde dubbelt. Tror vi såg 2 and a half men, My name i earl, Scrubs osv.
Jag hade pratat med en del av Stofes vänner och en del av hans släkt. C: Han kommer nog inte komma hem idag.
N: Han har inte smält då? (tack för den föresten, det lugnade ju verkligen ner mej). Det F sa var inte heller så lugnande.  Sen fick jag reda på saker av en annan M som gjorde att alla bitarna föll på plats. osv osv osv.
Inatt kom S iallafall hem. Vilket kändes som att jag vann ett litet krig med en annan person som inte verkar tycka att jag EFTER 3 år med S fortfarande inte borde vara delaktig i honom. I Y F!

tack M, det är inte första gången :)

Så när S kom hem upptäckte vi att han hade blå neonljus på sin bil. S visste inte det när han köpte den förut, tydligen syns dom bara ibland.