Igår var jag på Bio med Josefin. Vi såg Apornas planet (R)evolution. Den var bra! :) Spelade mycket på hur egoistiska & korkade människor är å sånna filmer gillar vi ;) Jossen satt & grät som vanligt & varje gång hon grät så garvade jag nästan så jag dog. Människorna brevid lär ju undrat vad jag är för onsint kallblodig person som asgarvar när det är som sorgligast men jag kan helt enkelt inte låta bli! Jag har många ljuva upplevelser när Jossen gråter så det har liksom bara blivit så att jag får en känsla av glädje & lycka sådana stunder. 



Apan (Ceasar) ser lite ond ut men egentligen är han god.